" En nyckelfaktor är att tröttheten inte primärt relateras till fysisk ansträngning, utan snarare beskrivs som mental, emotionell eller existentiell och kopplas till känslor av otillräcklighet och obalans mellan krav och förmåga. I samtliga fall finns det en relation till stress" (Ekman & Bengt 2005, 27).

" Att vara modern är att befinna sig i en miljö som utlovar äventyr, makt, glädje, växt, förvandling av oss själva och världen - och som samtidigt hotar att förstöra allt vi har, allt vi känner till, allt som vi är" (Ekman & Bengt 2005, 16). 

Dessa citat är ur en bok från min kurslitteratur och denna bok fortlöper med otroligt intressanta teorier om hur stress har påverkat oss från människans begynnelse till dagens moderna samhälle. Hur vi kan relatera dåtid till nutid och faktiskt dra slutsatsen att mycket har inte förändrats, snarare så har stressen ökat i vårt samhälle. Detta är på grund av vårt moderna samhälle, som ständigt är i förändring, begär att vi individer ska hinna med, men som vi tyvärr inte gör.
Stress är något som ligger mig nära, då jag har under min uppväxt, speciellt under högstadie -och gymnasietiden, upplevt hög stress och vet vad det kan göra mot din kropp. Under högstadiet -och gymnasiet led jag av otrolig prestationsångest när det gällde mina studier, hur jag såg ut och vad andra tyckte om mig.
Prestationsångest när det gäller mina studier kan jag inte minnas när jag började känna, utan det jag minns var hur jag verkligen ville få MVG i så många ämnen jag kunde. När det gäller prestationsångest för mitt utseende och vad folk tänkte om mig började när en pojke på högstadiet kom fram till mig och kommenterade hur ful han tyckte att jag var. Efter den händelsen började jag noppa ögonbrynen, klippa frisyrer, färga håret och gå ner i vikt.
Detta hamnade till slut på en sådan extrem nivå att jag började bli undernärd, min familj började bli riktigt orolig och jag mådde verkligen inte bra psykiskt, däremot kände jag personligen en enorm fysisk förbättring. Detta fortlöpte en tid, men till slut tog jag ur mig min onda cirkel, tack vare stor hjälp. 

Jag kan fortfarande känna prestationsångest, men den ligger inte i närheten för vad jag kände då.
Det tog mig fram till första föreläsningen vi hade om stress innan jag insåg att det var just stress som hade påverkat mig. Jag kände mig nästan frälst när jag gick från den föreläsningen och jag fick en otrolig insikt om mig själv, men jag kan inte undgå att tänka, tänk om jag hade vetat om stressens påverkan på min kropp då? hade det gjort någon skillnad?